Clive Barker – Coldheart Canyon

Kom av mig i en recension av en bok jag läste innan jul, så jag har haft den halvfärdig här sen dess. Recensioner är väl inte min grej riktigt men den här boken var verkligen speciell. Så:

Har läst (okej lyssnade på) Clive Barkers Coldheart Canyon senaste tiden. Måste nog säga att det är den mest hmm… kryddade intrigen jag läst på länge.

En greve på jakt råkar döda Djävulens son Getpojken som antagit getskepnad. Getpojken dör inte på riktigt men Djävulens fru Lilith bygger in greven i en målning som hon låter uppföra i källaren till ett fort. Som straff. I målningen tvingas greven försöka jaga rätt på Getpojken under århundradena men lyckas aldrig utan rider oavbrutet runt i den lilla världen där inget förändras. Folk mördas, torteras och våldtas av olika sorters monster och människor därinne.

En manager till en rumänsk stumfilmsstjärna, Katia, köper kakelväggen från ett kloster och fraktar till Hollywood som present åt sin klient. Installerar i villan. Kakelväggen har eget liv och Katia lär sig att trots vidrigheterna i målningen mår hon extremt mycket bättre av att gå in dit då och då. Hon bjuder in filmstjärnor på ordentliga orgier och tar ner dem då och då till ”The Devil’s Country”. Till sist tröttnar hon och stänger ute hollywoodeliten därifrån och de börjar dö en efter en. De dyker dock upp som spöken utanför hennes hus och vill tillbaka in, men får hålla sig utanför. De fortsätter även som döda med sina orgier i trädgården utanför. En del spöken får barn med djur som finns runtomkring och det börjar dyka upp människoliknande djurspöken som dödar folk lite hur som helst.

En nutida dalande hollywoodstjärna vid namn Todd genomgår i nutid en ansiktslyftning som går åt pipan och tar sig ut till Katias förmodat tomma hus för att läka sitt härjade ansikte och träffar till sin förvåning henne. Hon har inte åldrats det minsta och de ansluter sig till spökenas orgier (vilka är oerhört detaljerat beskrivna). Hänger lite i kakelmålningen och har det trevligt.

Todds största fan, white trash-tjockisen Tammy, snokar rätt på honom och smyger sin in på området och lyckas sabba allt. Sen är det massa grejer med änglar och hollywood-producenter och äh.. jag orkar inte mer. Det är absolut en bra bok, fasansfullt lång bara. Men Barker har fått med så himla mycket sjuka grejer så att det är intressant hela vägen.

Det här inlägget postades i Blandat och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.