Råkade faktiskt köpa kläder vilket alltid känns bra då det händer alltför sällan. Det märkliga var att det var på Carlings, som jag aldrig hittat något på tidigare. Trots att jag alltid tyckt att de, om några, borde ha kläder som är bra. De har aldrig riktigt nåt fram hela vägen dock. Nu två riktigt snygga skjortor, på rea dessutom. Sen köpte jag ett par skor på ett annat ställe, och enligt expediten hade storlekarna generellt blivit större på senare år. Det förklarar mina nyupptäckta problem, för de var faktiskt aningen för stora. Speciellt i högerfoten. Men Lotta tvingade mig att köpa dem, och jag får lämna in dem sen helt enkelt.
På bussen hem från Farsta började jag fundera på det här med att skaffa kamera. Blir jag lyckligare av att ta riktigt snygga bilder? Kommer jag ens att börja ta en massa snygga bilder? Är det någon annan som verkligen bryr sig om jag fotograferar? Borde jag inte köpa en vanlig brukskamera trots allt? Är det inte lika bra att köpa en videokamera? Är inte fotografier rätt meningslösa? Kollar jag nånsin igenom andras bilder, om inte jag är med nånstans på bild? Vad händer med mina bilder när jag dör? Kommer jag att ha barn? Kommer de att kolla på mina ruttna partybilder? Kommer deras barn, av ointresse, radera samtliga bilder när deras föräldrar dör? Jag blev en smula filosofisk, och började vackla i frågan om kamerainförskaffande. Hade jag varit snäppet tätare hade det aldrig gått så långt.
Senaste kommentarer