En riktig solskenshistoria

Fågeln mår mycket bättre nu, och enbart för att jag skaffade annan mat än fröblandning. Tydligen är det så att bland de olika fröerna hittar undulaten favoriter och äter kanske bara en sorts frö. De är oerhört konservativa, undulaterna. Inte alls som de större papegojorna som äter vad som helst deras husse äter. Veterinären sa att enda sättet att verkligen veta att de får i sig allt de behöver är att gå över till pellets, vars ingredienser och näringsriktighet noga kontrolleras. Vi fick en provpåse med Harrison’s bird food som djuren totalignorerade tills jag kom på att hälla i lite vatten så att det blev en sorts gröt som jag blandade bara några få frön i. Det såg ganska roligt när geggan fastnade på Biffs vanskapta näbb. Men båda fåglarna gillar käket och äter jättemycket nu. Jag har köpt en påse till, men det är himla dyrt. Men näbben ser bättre ut, och är på väg att bli återställd tror jag. En bra bieffekt är att Kalle också blivit piggare och starkare. Hans näbbhud har alltid varit knögglig med nån sorts beläggning och inte alls varit slät som en normal näbbhud. Nu har det nästan försvunnit helt. Ingen av fåglarna flyger speciellt mycket, men de få gånger Kalle har tagit en tur har han tappat fart och kraschat i golvet. Han kraschar fortfarande, men nu efter två varv! Och båda har lärt sig att kommunicera också, när det inte finns käk tar de sig ut och flyger alldeles bakom mig, när jag sitter vid datorn, tills jag fyller på mat.