Åkte ju till Glasgow med mina brorsor och Lotta för att se The Pogues och kom hem för en vecka sen men har varit sjuk tills nu. Borde nog skriva ett par rader här, eftersom det inte blev några vykort.
Egentligen var det som jag tänkt mig. Nedgånget och risigt, med dålig mat och lite vindpinade innevånare. Typiskt brittiskt mode, med halvdan casual-outfit och kamo-jackor. Kvinnornas utstyrsel går ju knappt att beskriva, men tänk på fjortisen i Little Britain.
Ölen var oftast utländsk, åtminstone på de sjaviga haken. Det tyckte jag var märkligt. Fosters, Stella et al.
Det fanns gigantiska lyxgallerior och oändliga shoppinggator där. H&M hade Sverige-priser och överlag var det inte heller mycket billigare än här. Men det gick att hitta billiga ställen också. På Primark köpte jag en morgonrock för 11 pund, i Sverige kostar de ju 5-600 kronor. (Faktiskt, jag har letat ett tag. Om man inte nöjer sig med fleece förstås.) Lotta hittade tre par skor för 10 pund.
Annorlunda tunnelbana, som gick i ring genom staden på två parallella spår, byggt för dvärgar. Det var ganska kul att köpa ett one-day pass för två pund och åka runt och kolla in de olika stadsdelarna.
På grund av snabbmatskedjan Blue Lagoon som finns i varje gathörn, de serverar huvudsakligen friterat.*, luktade mina kläder frityr efter två dygn. Jag tror minsann de hade Haggis på menyn.
Men många andra matkedjor fanns såklart representerade. Jag gillade Pret a manger, som verkar finnas lite varstans på öarna där. Ekologiska och nyttiga mackor, huvudsakligen. Jag är inte speciellt berest så jag passade också på att dricka kaffe på Starbucks vilket var helt okej.
Ojdå, det här blev ju ett mat & shopping-inlägg.