Det känns som att stockholmarna har börjat engagera sig mycket mer sen Facebook dök upp. I den förhatliga uppmärksamhetshoran Anton Abeles fall var det inte tal om egentligt engagemang, visserligen, men intressegrupper startas hela tiden i olika frågor som rör politik och man diskuterar fritt och civiliserat med varandra då ingen gömmer sig bakom avatarer och nicks. Daniel Lampinen är som vanligt mycket aktiv med sina hundra miljoner tankar om allting, politik och idéer huvudsakligen.
Men egentligen är det något sånt här som Stockholm stad, eller andra institutioner och myndigheter, borde engagera sig i. Det politiska engagemanget sägs ju ha sjunkit de senare åren samtidigt som partipolitik och blockgränser har blivit luddigare, även om Alliansen förtvivlat försöker visa enighet utåt. En lösning är ju faktiskt att politikerna, åtminstone på kommunal nivå, lyssnar på sakfrågor och väljer bland dem. Nu är ju Facebook en portal för människor, men vore det inte intressant om ett parti hade ett konto på ett socialt nätverk och där kunde klicka på en knapp i en grupp för att lägga till intressegruppens huvudsakliga inriktning på sin lista över ”politiska åsikter som vi stöder”. När medborgare går in på partiets profilsida skulle de kunna se en lista över vilka sakfrågor som stöds.
En ytterligare funktion är att kunna välja att jämföra partiernas medlemskap i sakfrågorna i en översiktslista. Stadsbyggnadskontoret, Skönhetsrådet och Exploateringskontoret är sådana grupper som även de skulle kunna hålla koll på medborgarnas åsikter via dylika funktioner. Ibland, som i fallet med den deprimerande galleriautbredningen bidrar nog facebook något. Två galleriabyggnationer har ju stoppats hittills, knappast bara på grund av Facebook, men i grupperna har diskussioner förts och uppmaningar att kontakta stadsbyggnadskontoret och hur man ska gå till väga har förklarats. Stockholms stads hemsida är enligt mig usel och oöversiktlig, vilket ur en demokratisk synvinkel är skamligt, men jag kan hur som helst tänka mig att de fått in betydligt mer åsikter från medborgare sedan Facebook dök upp.
Jag kom på mig själv att skriva ett inlägg i Bygg om plattan. Jag tar med det här för att ödmjukt illustrera mitt eget ädla och renhjärtade engagemang. 
Många stockholmare anser att det är åt helvete med glas och betong från 60-talet och vill återgå till den överromantiserade bohemsmittade kåkstaden som var Stockholm City en gång i tiden.
Alternativet som ligger på bordet nu är… att glasa in plattan. The irony!
Plattan är fixad, entrén till tunnelbanan är mycket ljus och fin liksom SL-centret där. Pundarna håller sig utanför och stör väl egentligen ingen, och skulle de få för sig nåt blir de snabbt omhändertagna. Tornet har numera fått sin i trettio år saknade ljusförstärkning och är en mycket tidstypisk vacker skulptur.
Rusta upp de mönstrade plattorna och förbjud indianerna att uppträda så är allt frid och fröjd.
Senaste kommentarer