I somras jobbade jag två månader för ett lagom stort företag som levererar e-handelslösningar för företag. Det gick lite sådär, jag kom inte in riktigt och dessutom var folk på semester och hade sig. Mycket av tiden satt jag ensam och filade på en designmanual som skulle underlätta i de fall externa företag designade själva för e-handelsplattformen. Hur stora bilder skulle vara och vilka delar som måste designas för att kodarna skulle kunna översätta photoshop till html. Jag hjälpte till med att göra reklambanners för ett flertal stora företag och så också. Uppdatera flash-sajter och då leka flash-programmerare. De senare nämnda bitarna var roliga och gick bra! Inget jag inte gjort förut dock.
Men två dagar innan jag skulle sluta, när jag påpekade detta, blev det lite fart och ett plötsligt intresse för manualen blossade upp. Den saknade marknadsstrategier och instruktioner för vad som är en bra e-handelssajt och allt möjligt, fick jag veta. Men hur ska jag veta det? Jag är intresserad av hur saker och ting funkar. Flöden, ui design patterns, interaktionsdesign etc.
Jag hade många idéer som det nog inte blev någonting av, som jag skrev i ett delat dokument på företaget. Massa AJAX-lösningar med accordion-menyer istället för deras fula select-boxar. Gjorde html-skisser på hur jag tyckte en nätbutik borde se ut. Inte helt lätt att få till sidbredd perfekt när den ibland ska delas upp i tre kolumner och ibland i fyra, och samtidigt bibehålla exakta marginaler mellan kolumnerna. Jag skrev om att språket i felmeddelandena (som vid felaktigt lösenord) borde bli trevligare, och inte innehålla javascript-popups (dessa upplevs som irriterande). Jag ville lyfta fram varkorgen och fokusera på den. Jag la den i en overlay, en inline-modal sida, med hjälp av en lightbox-liknande variant. Detta för att man lätt skulle ha tillgång till varukorgen, vilket känns jätteviktigt, men hos dem ofta nedtonat. Varje klick som krävs för att handla en vara drar ner conversion rate, alltså andelen besökare som faktiskt handlar något, markant. Jag hade flera sidor med idéer som jag försökte kommunicera.
Och jag lanserade den här standardgrejen ”dela på facebook” som alla har överallt, som ingen där hade tänkt på nånting. AD:n tyckte ”wow det kör vi på”. Men jag tror inte mina idéer fick något vidare genomslag eftersom han drog på semester. Just den funktionen finns med på alla deras sajter numera. (Jag har dock ingen aning om den hjälper försäljningen något)
AD:n var helt okej, men hade ingen koll på webben, alltså vilka tekniker som fanns tillgängliga (som AJAX och allt det där). HTML-kodarna hade nog kollen men saknade samtidigt intresset att ta in nya grejer. De gjorde ju sin grej, liksom. Två backend-programmerare tyckte det var väldigt intressant med dessa saker (och höll med mig om att tio punkters verdana var jäkligt 90:s, i alla fall i brödtext). Men det var inte heller deras grej att få in på företaget. Och jag var bara en praktikant…
Vad jag kom fram till var att de skulle verkligen behöva en interaktionsdesigner. Nån som var den där bryggan mellan kodare och AD och programerare. Lite projektledning och mycket tänkande och viss formgivning. Så på så sätt var det ju faktiskt ett hyggligt praktikjobb, för mig. Det var nyttigt liksom, mer för mig än för dem tror jag. Det känns som jag är på rätt spår, yrkesmässigt.
Senaste kommentarer