BRF Luftskeppet 2.0: R.I.P

Jag tog i maj över driften och utveckling av BRF Luftskeppets hemsida, och har förundrats av den förre webbkillens yrkesheder. För mig har webbutveckling alltid betytt att man försöker ta hand om användaren, ganska självklart egentligen. Till det tycker jag att man måste bistå kunden med viss support och någon form av Content Strategy, kanske inte lika självklart alla gånger, men något som jag tror skiljer agnarna från vetet inom webbvärlden.

Första hemsidan som föreningen hade, vi kan väl kalla den för 1.0, var rätt enkel och fin. Tror inte det var mer än html och lite trevliga färger och ett luftskepp. Men den försvann i nån sorts serverkrasch för tre år sedan. Den förre webbutvecklaren, till Luftskeppet 2.0, slafsade ur sig något på en kvart som jag fått veta att han fick rätt mycket betalt för. I jämförelse med mig och det jobb han faktiskt la ner.

Det stör mig, för det han gjorde kan sammanfattas i fyra steg.

  1. Installera en grundversion av Joomla och välja ett av fyra fem medföljande teman.
  2. Installera färdiga moduler för bilduppladdning. Felkonfigurerade.
  3. Lägga upp en bild på kvarteret i toppen på sidan.
  4. Casha in och låta styrelsen ta över.

Det som hände var att sajten låg oanvänd i ett år. Han flyttade och tänkte väl inte mer på hemsidan. Styrelsen visste knappt hur man skrev nya nyheter (de senaste nyheterna la jag upp när jag tog över), det som lades upp hamnade i fel kategorier och låg dolda på sidor. CMS-systemet, Joomla, är faktiskt en katastrof för vanliga webbredaktörer, även om det kanske är bra att utveckla för. Så varför valde han Joomla? Hur hade han tänkt att sajten skulle användas? Vad vill medlemmarna i föreningen ha? Strukturering av innehåll? Interaktionsdesign? Varför arbetade han inte med styrelsen för att styra upp sina misstag?

Nu tittar vi alla på skärmdumpen och pekar och skrattar.

Luftskeppet 2.0

Bra och dåliga kvarter i Skarpnäck

Det kommer rätt mycket besökare från Google, såna som exempelvis vill veta hur det är att ”bo i Skarpnäck”. Jag har ett välbesökt inlägg med en utbrunnen bil, och jag har ett annat där jag ondgör mig över några osnutna grannungar samt tomgångskörning utanför mitt fönster. Det är alltså inte en speciellt positiv bild av Skarpnäck jag förmedlar.

Varken den utbrunna bilen eller grannungarna finns kvar. Och gatan utanför mitt fönster har gjorts om till park. Jag trivs i Skarpnäck och har det rätt bra där jag bor. Nära till det mesta och omgivet av skog och en massa fina badsjöar. Och förresten, Ilija Batljan (S); vi har haft en bankomat vid tunnelbanan i typ ett år snart.

Något som däremot finns kvar är misären i hyreshusen. Det finns faktiskt ganska många kvarter som jag verkligen inte gillar, för att det är så sunkigt och dystert. Och andra kvarter jag är likgiltig till, såklart. De senare är omärkta på kartan nedan, och är säkert fullt beboeliga. Det som är markerat är de dåliga samt de riktigt bra bostadskvarteren, enligt en fullständigt subjektiv urskillning.

Kartan går att zooma i, för övrigt. Jag utforskade Google Maps-API:t inför detta inlägg.

Män som hatar växter Part II – It’s on!

Växt 1

Revenge...

Växt 2

...oh sweet revenge.